Tidigt i min bostadsfotokarriär reflekterade jag inte så mycket kring olika tekniker i redigeringar, eller liknande. Den stora anledningen var att jag inte redigerade mina mäklarfoton själv. De skickades – som av väldigt många – till andra sidan jordklotet för redigering. Fördelen som fotograf är att man hinner med många fler objekt per dag utan att behöva sitta resten av kvällen/natten för att redigera bilderna. Men nackdelen skulle jag säga är densamma. För i slutändan ligger allt fokus på att knäppa så många bilder på så många objekt som möjligt. Och när bilderna bara skickas iväg när man kommer hem, och redigerarna trollar fram ett bra, helt ok, eller strålande resultat dagen efter, så slutar man (jag) efter ett tag att ens tänka på hur man plåtar.
Åtminstone jag har känt att genom åren så har den kreativa delen i den här delen av fotoyrket inte kittlats speciellt mycket och jag har känt mig som en robot och om man ska hårdra det – bara trycka på en knapp. Även om själva yrket är mer än så. Det gäller att ha en hög servicenivå, vara en problemlösare och med erfarenhet kommer väldigt mycket mer. Såsom att veta vad och när vissa saker fungerar och vad som ser bra ut i slutändan.
För snart ett år sedan så gjorde jag ett val att förändra delar av mina bostadsfotograferingar. Dels frivilligt, men också för att det helt plötsligt uppstod ett tillfälle att faktiskt göra så. Och då började jag samtidigt fundera på att redigera en del av mina foton själv. Något som visade sig ge mig tillbaka en del av min passion för bostadsfotograferingar som nu skapade en helt annan känslomässig relation till bilderna jag tog.
Överlag så är det en väldigt hög kvalitet på mäklarbilder i Sverige. Det är inte bara att trycka på en knapp och klicka på "send", för det är helt enkelt inte tillräckligt bra i jämförelse med andra bilder på exempelvis Hemnet. Och jag tror inte det är många som skulle säga emot mig om jag sa att bilderna är väldigt viktiga, om inte det allra viktigaste i en bostadsförsäljning.
Det vanligaste sättet att fotografera bostäder är att ta flera bilder för att sedan sammanfoga dem till en slutgiltig bild. Då kamerans sensor inte riktigt kan se vad det mänskliga ögat. Du kanske inte har tänkt på det, men jag tror att du känner igen problemet med att fota något inomhus och då antingen det som är utanför fönstret blir alldeles vitt. Alternativt att du har en korrekt exponering genom fönstret, men då är motivet inomhus alldeles för mörk.
Den sammanfogningen kan göras på flera olika sätt. Antingen genom program som exempelvis Photomatix eller Lightrooms egna HDR Merge. Det skapar då en fil med mer data och möjlighet till ett större dynamiskt omfång.
Med HDR-tekniken finns många olika fördelar. Det går snabbt, och det är enkelt. Men nackdelen är att om inte ljuset är det rätta, exempelvis om du har flera olika ljuskällor så är risken för färgstick (color casts) stor. Lägg då till att det är soligt ute och ljus studsar från skog och gräsmattor in i lägenheten eller villan, så skapas ännu mer färger på ställen man inte vill ha dem. Och det blir då ett riktigt gissel att tampas med.
Om man inkluderar blixt i fotograferingarna så skapas en helt annan möjlighet att bli av med dessa färgstickningar. Men att bara använda blixt i alla bilder blir inte heller bra. Så jag har, med hjälp av många andra fotografer kommit fram till att en blandning av blixt och naturligt ljus ger det bästa resultatet. Och det är den tekniken jag röstar mest på och den som jag för tillfället håller på att förfina att passa in i mitt eget workflow. Det tar lite längre tid på plats, ja. Men i slutändan tycker jag att resultatet och "enkelheten" i redigeringen gör det värt det i slutändan.
Här kommer några exempel på skillnaden mellan "HDR" och "Flambient" (alltså flash/ambient – blixt/naturligt ljus). Kan du gissa vilken som är vilken. Och det vore kul att veta vilken du föredrar. För jag menar: smaken är som baken.
Vilken föredrar du?
1
2
Vilken föredrar du?
1
2
Vilken föredrar du?
1
2
Comments